Prag.

Sent 1800-tal.

För mig har det alltid bara funnits en stor kärlek.

Min cello.

Från den dagen, när jag fick min första cello, det var en sliten halvcello som gått i arv mellan ett antal barn före mig, älskade jag det varma, silkeslena träet, känslan av hur strängarna grävde fåror mina mjuka barnafingrar, valkarna som jag snart fick, vibrationerna från det sträva taglet i stråken som fortplantade sig in i märgen….men framför allt de skälvande djupa toner som kom från dess inre.”


Cellisten Zanetka skyndar över Karlsbron på väg till en repetition med en av stadens finare stråkkvartetter. Hon ska vikariera för den ordinarie cellisten.

” Stråkkvartett var inget för kvinnor, det var en strikt manlig angelägenhet!

Hon möter misstro och skepticism. Men också någon som ska vända upp och ner på hela hennes tillvaro. Driva henne från högsta lycka till djupaste förtvivlan.

”…Så vill också jag… svalkas, släppa taget om motståndet, flyta fram utan vilja eller längtan…. upphöra….”

Och sedan vägen tillbaka till livet.

Detta är en föreställning som vi gett underrubriken berättarkonsert. Kring Antonín Dvoraks sångcykel Pisné Milostné (Kärlekssånger) och annan musik av Dvorák t.ex. den kända sången till månen ur operan Rusalka, har vi utformat en historia, ett livsöde. Suzanne Flink, sopran, gestaltar Zanetka, en kvinnlig musiker i en tid då kvinnor inte var yrkesarbetande, som berättar historien om sitt liv (på svenska) och sjunger sångerna (på tjeckiska).  En fläkt från Europas vackraste stad, under dess kulturellt allra mest glansfulla period.

Föreställningen är ca 1 timme lång och har gjordes i sin helhet för första gången på Palladium, Malmö, den 8 april 2015, som en del av Classic Lounges program. Bilderna kommer från detta tillfälle.

Suzanne Flink, sopran
Elena Jordan, piano

Manus och idé: Suzanne Flink
Regi: Mia Finnsdotter
Foto: Björn Finnsdotter Minör

 

Alla foto: Björn Finnsdotter Minör