Elfrida och Selma

Elfrida Andree och Selma Lagerlöf. Fotomontage Elfrida Andree och Selma Lagerlöf. Fotomontage

1890-tal.
Landskrona.
Selma Lagerlöf, som nyss gjort stort genombrott med sin första roman Gösta Berlings saga, blir kontaktad av Elfrida Andree, domkyrkoorganist i Göteborg. Det utlysts en tävling, skriver hon. En nyskriven svensk opera, som ska inviga det nya operahuset i Stockholm. Borde inte de två tillsammans kunna skapa ett storverk?

 

2013
Karlstad.
Frithiofs saga, operan som de två skrev för över hundra år sedan får sitt första framförande. Konsertant och kraftig nerbantad från fem timmar till en.

 

För några år sedan gjorde jag tillsammans med tre kollegor, Irina Binder, violin, Lyssa Davidsson, cello och Elena Jordan, piano, ett program som vi i Malmöoperans regi turnerade med i den skånska regionen. Det handlade om kvinnliga kvinnor och bar namnet Clara med vänner. Den berömda Clara Wieck Schumann fick stå som centralgestalt. Under sin levnad var hon mer berömd än sin make Robert, i egenskap av virtuos pianist, enträget skolad av sin far från tidig barndom.

 

Elfrida Andree (1841-1929) fick i detta sammanhang representera Sverige. Också hon skolades av sin far hemma i Visby från tidig ålder, dock troligen med mer mänsklig omsorg och värme än Friedrich Wieck. Hon fortsatte musikstudierna i Stockholm och avlade så småningom sin organistexamen som privatist. Eftersom hon var kvinna, ägde hon inte tillträde till den statliga musikutbildningen vid akademin.
Tidigt hade hennes far präntat in i henne att hon måste kunna försörja sig själv. Det var inte givet att rätt make skulle dyka upp och ta hand om den detaljen. Tillsammans genomdrev de en lagändring som gjorde det möjligt för kvinnor att arbeta som telegrafister. Elfrida blev Sveriges första kvinnliga sådana. Och ett antal år senare sökte hon tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg. Hon vann provspelningen, men också i detta fall blev det nödvändigt med en lagändring. I sanning var hon en pionjär.


När Elfrida kontaktade Selma, hade hon i många år byggt upp sin verksamhet i Göteborg, både som organist, konsertarrangör och komponist. Hon kände sig ständigt motarbetad, men strävade alltid envist vidare. Hennes planer med operan Frithiofs saga, var minst sagt storvulna. Det låg ju också i tidens mode med fornnordiska hjältesagor, fyllda av storslagenhet, hövisk kärlek och mannamod. Selma, å sin sida, var relativt ung och nyetablerad som författare. Hon rycktes med av Elfridas iver, men blev under arbetets gång ganska trött på Elfridas eviga ändringar och utökningar. När arbetet till slut var klart och verket lämnats in, blev de dock båda mycket besvikna när det inte antogs. Ingen av de operor som lämnats in till tävlingen ansågs lämplig. Istället fick en ung Wilhelm Stenhammar uppdraget (med librettist Anna Boberg, icke att förglömma!) och skrev vikingaoperan Tirfing, som jag var med i en uppsättning av på Malmöoperan för ett par år sedan.


All ära åt bortglömda operor från sent 1800-tal, med motiv från Eddan. Jag har varit med och framfört några stycken genom åren. Musiken kan vara oerhört vacker bitvis. Men som helhet har de sällan något att säga oss nutidsmänniskor. Jag tror inte att dåtidens komponister hade för avsikt att göra sina karaktärer djupt mänskliga, snarare tvärtom. De skulle vara höviska, hjältemodiga och stå över allt lågt. Så var tidens nationalromantiska anda. Det som tilltalar oss i operor av t.ex. Mozart, Verdi och Puccini handlar om att vi kan känna igen oss. Se förälskelsen hänryckning men också det svarta inom människan.
Och ska jag vara helt ärlig, så kan jag nog föreställa mig att Frithiofs saga kanske var väl högtravande och storvulen, även för den tiden.

Men ändå funderar jag över hur det varit ifall Andree och Lagerlöf blivit ombedda att stryka ner och arbeta om. Eller om de fått beställning på ett nytt verk. Att skriva opera när något som man måste öva på för att bli bra. Precis som med allt annat. Och alla andra spännande kvinnor i svensk musikhistoria, Valborg Aulin, Helena Munktell för att nämna ett par, vad hade de kunnat bidra med om något vågat tro på dem och ge dem chansen?


Idag finns det ett antal utbildade och yrkesverksamma svenska komponister som är kvinnor. Flera av dem har också skrivit musikdramatiska verk. Ett stort ansvar ligger här på landets operahus. Man sätter inte igång med ett sådant mastodontarbete som att skriva en fullskalig helaftonsopera, för solister, kör och hel orkester, om man inte får en beställning, eller åtminstone kan delta i en tävling med verket. Hur många operor, skrivna av kvinnor, har då uppförts på landets stora scener? Jag har ingen färsk statistik, men skulle gissa att det i de flesta fall rör sig om en siffra i närheten av: noll! Märk väl att jag nu avser huvudscenerna. I mindre format, inom barn-och ungdomsverksamheten, turnéverksamheten förekommer det med största sannolikhet oftare. Detta är inte på något vis att förakta, tvärtom är det otroligt viktigt att denna verksamhet håller lika hög kvalitet som den på stora scenen.

Men jag kan ändå inte hjälpa att det får mig tänka att det är ett uttryck för en mycket gammal "sanning" (=fördom). Att kvinnors skapande lämpar sig mer för det lilla formatet. För barnen och hemmet. Det nära, lilla livet. Ska det skapas något stort, brett, fullskaligt. Då är det nog ändå bäst att fråga en man.


Urk, säger jag bara.


Jag är nyfiken på det Andree och Lagerlöf arbetade så hårt med. Tyvärr kunde jag inte närvara vid uruppförandet i Karlstad igår. Men jag är ännu mer nyfiken på vad nutida komponister, som är kvinnor, skulle kunna åstadkomma, ifall de fick sträcka ut sig i sin fulla längd i en helaftonsopera i stort format. Många är väl meriterade, men har aldrig getts möjligheten.

Jag utmanade landets operachefer i Clara med vänner och frågade vem som skulle bli först med Frithiofs saga. Karlstad blev svaret. Nu hoppas jag på en nyskriven, fullskalig helaftonsopera, skriven av en kvinna.

Operachefer som läser detta, om ni inte vet vem ni ska fråga, vänd er med förtroende till KVAST, Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare.
http://kvast.org/

 

Här kan ni se ett smakprov från Karlstad!
http://www.svt.se/kultur/musik/nu-far-selma-lagerlofs-bortglomda-opera-liv

 

Läs gärna mer om Elfrida Andree i Eva Öhrströms välskrivna biografi Elfrida Andree - Ett levnadsöde

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Elisabeth Andersson » Körsång ädla känslor föder:  ”Så mycket klokt om sång och kör!! Skicka texten till alla sveriges skolpolitiker”

  • Rickard » Att använda insidan av skallen:  ”Precis så! Bravo. "ful i håret" är inget mot att inte ha något huvud alls att ha..”

  • Anna » Oönskad:  ”Tack snälla! Du har så rätt i det du skriver. Jag har också försökt att prata me..”

  • Stella Scott » Elfrida och Selma:  ”Jag vet. Tyvärr rensade systerdottern ut allt vad som inte var passande ur Elfri..”

  • Stella Scott » Kläderna gör sångaren:  ”Kunde inte killarna sneglat lite på Agneta? Hade blivit mer spännande o kontrast..”

Bloggarkiv

Etikettmoln