Opera vs Schlager

Maj i Malmö. Parkerna blommar med galen intensitet, grönskan står skir och nyutsprungen. Överallt vajar flaggor i alla färger med texten: We are one. Eurovision Song Contest pågår för fullt och i Operans foajé står min kollega Ellika Ström Meijling och jag och blir intervjuade om hur vi påbörjade vårt sångliga liv vid dagens välbesökta sopplunch. Lennart Stenqvist, som är Malmöoperans Skavlan, ställer frågan först till Ellika: har du någon gång i livet drömt om att vara schlagersångerska? Ellika nickar leende och berättar att Carola var hennes inspiration. Samtidigt tänker jag; nehej, minsann, det har jag aldrig....


Och i samma ögonblick inser jag hur fel jag minns.


För det fanns en sångerska som helt utan konkurrens var min största idol i ett antal år: Agnetha Fältskog. Mitt rum var tapetserat med bilder av henne. Och givetvis av hela ABBA. Jag kunde alla hennes låtar, från genombrottet "Jag var så kär" då hon var 17 år och jag knappt påtänkt, fram till den senaste ABBA-plattan, som jag köpte samma dag som den släpptes. Jag stod med hopprepet framför spegeln och mimade, kopierade make up-en med den ljusblå ögonskuggan och satte upp shower med min bästis Pia.

Någon enstaka gång minns jag att vi lekte ABBA på Roliga timmen på lågstadiet. Men trots mitt långa, blonda Agnetha-hår fick jag inte vara min idol. Det hade nämligen mer med popularitet än frisyr att göra. Förnedringen blev total. Jag fick vara Björn...


Är kanhända mitt yrkesval som sångerska ett envist sökande efter revansch?? :-)


Njae, kanske inte. På sommarlovet när jag var tretton år följde jag med min kör på operaresa till Göteborg. På Storan såg vi en uppsättning av Carmen. En Carmen i batikklänning, men otroligt skönsjungande gestaltad av Marie-Louise Hasselgren. Jag minns väl den tidiga sommarmorgonen när bussen släppt av mig och jag kom hem till mitt ABBA-tapetserade flickrum. Hur jag satt och betraktade de där välkända ansiktena och plötsligt insåg att jag växt ifrån dem. Alla planscherna blev vänligt men bestämt nerplockade och kvar fanns bara små grå fettfläckar efter häftmassan på de rosablommiga tapeterna.


Efter sommarlovet meddelade jag min körledare: jag tänker bli operasångerska.
Och på den vägen är det.


Men egentligen. Om man tänker efter. Ganska mycket av det jag sjunger, när jag ska möta en publik som gärna vill höra välkänt operagodis, är utan tvekan att likna vid sin tids schlager.

Sånger som handlar om kärlek. Ofta olycklig sådan. Som är härligt smörig och ofta trallvänlig.

Sånger som t.ex.

 

Viljasången ur Glada Änkan
Musettes valsaria ur La Boheme
Rusalkas sång till månen ur Rusalka
Gildas aria ur Rigoletto
O mio babbino caro ur Gianni Schicchi


Snacka om schlagers! Och som dessutom hållit sig väl genom åren. Precis som ABBA:s låtar. Även om de inte har fullt lika många år på nacken. Än.


Bottom line:
Jag håller huvudet högt och kommer ut ur min schlagergarderob. Ja, jag är schlagersångerska! Och mellan all Mozart, Verdi och Puccini tar jag gärna fram mitt mentala hopprep igen och sjunger lika hängivet som då:


Jag skulle äga miljoner om tårar var guld!

 

http://www.youtube.com/watch?v=3jdnuqNrJN8


Tack Agnetha, för all glädje du gett mig!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Elisabeth Andersson » Körsång ädla känslor föder:  ”Så mycket klokt om sång och kör!! Skicka texten till alla sveriges skolpolitiker”

  • Rickard » Att använda insidan av skallen:  ”Precis så! Bravo. "ful i håret" är inget mot att inte ha något huvud alls att ha..”

  • Anna » Oönskad:  ”Tack snälla! Du har så rätt i det du skriver. Jag har också försökt att prata me..”

  • Stella Scott » Elfrida och Selma:  ”Jag vet. Tyvärr rensade systerdottern ut allt vad som inte var passande ur Elfri..”

  • Stella Scott » Kläderna gör sångaren:  ”Kunde inte killarna sneglat lite på Agneta? Hade blivit mer spännande o kontrast..”

Bloggarkiv

Etikettmoln