Kläderna gör sångaren

Joachim Bäckström, jag, Jonas Samuelsson, Ellika ström Meijling och Max Lörstad Joachim Bäckström, jag, Jonas Samuelsson, Ellika ström Meijling och Max Lörstad

Visst kan det vara knepigt. Att klä sig sådär lagom snyggt, till en tillställning. Hur dumt känns det inte när man kommer till en fest och har missförstått sammanhanget. Alla är mycket mer uppklädda än en själv. Eller ännu värre: man står själv i snygga cocktailklänningen och alla andra har jeans!

 

Nu är jag (tyvärr) sällan bjuden på flotta tillställningar. Skulle det handla om bröllop eller någon slags bal, brukar det dessutom stå på inbjudan vilken dress code som gäller. I Sverige är det heller inte lika viktigt som utomlands. När jag för många år sedan var på kryssning i Medelhavet, på en amerikanskt flaggad båt, var det preciserad dress code varje kväll till middagen. Och en av dagarna var det formal! Säg den svenska turist som påtar ner en smoking i väskan när hen ska ut och semestra!


På operascenen är det enkelt. Bara att ta på de plagg som kostymdesignern bestämt. Och i bästa fall är de:
1. Någorlunda svala
2. Sitter på ett sätt som gör det möjligt att andas så djupt, att man sjunga
3. Om man är kvinna: sydda så att de lämnar åtminstone något över till fantasin.
4. Klädsamma för just min figur. Fast det är mest en bonus.


I konsertsammanhang är det desto svårare.
Någon av mina kloka mentorer (jag minns faktiskt inte vem) sa att man alltid bör vara ett snäpp finare klädd än sin publik. Det har jag alltid hållit som en tumregel. Jag har också märkt hur glada folk blir av att man är uppklädd. Jag tror många tycker om att se något snyggt, lika väl som att lyssna till något som låter vackert.
Och jag gillar att klä upp mig på konsert. Gärna lång klänning och högklackat. Och jag tycker det är vansinnigt stiligt med män i snygg kostym, smoking eller frack.


Och samtidigt kan jag hålla med min kollega som helst vill göra konsert i jeans. Snygga, hela jeans och en fin skjorta. Och snygga skor. Som ett statement. Att ta ner finkulturen från de höga hästarna och visa att vi artister är vanliga människor. Och därmed sätta musiken i centrum. Gärna skulle jag sjunga typ Frauenliebe und Leben i jeans. Och med mina sköna converse på fötterna. Inga skor är bättre att sjunga i! Därmed blir kvinnan i berättelsen en kvinna mitt ibland oss. Någon vi kan relatera till. Istället för en undergiven, blek 1800-talsdam, som är väldigt svår att identifiera sig med.


Men.


Äldre generationer. Som ser jeans som arbetskläder.
Egentligen bryr jag mig inte. Men risken är stor att de, som förfasar sig över jeans i fina salonger, inte lyssnar ett dugg på vad man sjunger, utan bara stirrar på den, i deras ögon, ytterst olämpliga klädseln. Och det, om något, stör mig!


Fram för lite nya konsertstilar! Här kommer några förslag;


1. Die Winterreise i skön vinter-olle och lovikavantar.
2. Vad som helst av Benjamin Britten i full punkutstyrsel
3. Kontemporärt i gothic lolitastil.


En av mina kära kollegor och jag skulle en gång sjunga på en mycket flott frackbal. Av någon anledning hade han missförstått det hela och kom i uddakavaj, vinröd skjorta, ingen slips och snygga lågskor. Han var skitsnygg, som han alltid är, men där stod pianissan och jag i finaste aftonklänningarna....
Några undrande blickar, men snart fick vi alla balgästerna att jubla åt Klockduetten ur Läderlappen och sjunga med i Änkevalsen. Så i slutändan var det inte så viktigt.

 

På bilden ser ni resultatet av en intensiv kläddebatt inför dagens konsert. Snygga, va?

 

Etiketter: kläder kostym konsert

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Elisabeth Andersson » Körsång ädla känslor föder:  ”Så mycket klokt om sång och kör!! Skicka texten till alla sveriges skolpolitiker”

  • Rickard » Att använda insidan av skallen:  ”Precis så! Bravo. "ful i håret" är inget mot att inte ha något huvud alls att ha..”

  • Anna » Oönskad:  ”Tack snälla! Du har så rätt i det du skriver. Jag har också försökt att prata me..”

  • Stella Scott » Elfrida och Selma:  ”Jag vet. Tyvärr rensade systerdottern ut allt vad som inte var passande ur Elfri..”

  • Stella Scott » Kläderna gör sångaren:  ”Kunde inte killarna sneglat lite på Agneta? Hade blivit mer spännande o kontrast..”

Bloggarkiv

Etikettmoln