Bårlärka

 

Jag har sjungit på begravningar sedan mina tidiga sångarår. Jag satt som koralsångare i kapellen i Kristianstad när jag var i 20-årsåldern för att dryga ut kassan, ibland flera timmar varje dag. En dam höll på att få dåndimpen när hon råkade se mellan de smala springorna i persiennen in till det lilla bås som orgeln stod i, att jag minsann satt och stickade. Det var så respektlöst, tyckte hon. Att det inte var meningen att hon skulle kika in, och att jag suttit genom tre, fyra begravningar den dagen, tänkte hon inte på. Men jag lärde mig att vara ytterst respektfull i dessa mycket känsliga sammanhang.

Idag sjöng jag på begravning i Pauli Mellersta Kapell, det vackraste i begravningskapellet i Malmö, placerat på Mellersta kyrkogården, nära St. Knuts torg. Önskemålet från de anhöriga var något ovanligt:
Don't cry for me, Argentina ur musicalen Evita.
Nåja, det var inget större problem, jag stod ju och viftade med näsduken på Malmö Opera i stort sett hela hösten medan Charlotte Perelli, Malmös Evita, sjöng just denna sång. Så nog kan jag den.
Jag vet inte varför de anhöriga valt just den. Kanske hade den avlidna varit och sett musicalen under hösten. Eller så tyckte hen mycket om den i största allmänhet.
Det var i vart fall första gången jag sjöng den på begravning.

Jag har fått många lite ovanliga önskemål om begravningssånger. Ett av de märkligaste var nog den gamla Sinatra-dängan Strangers in the night. När jag lånade noterna av min vän Staffan Paulsson i The Vocal Six, frågade han om jag skulle sjunga "Do be do be dooo" också i kyrkan?

För min del kan jag sjunga i stort sett vad som helst, som de anhöriga önskar, så länge det låter sig göras med den röst jag har. Det enda viktiga för mig är att det är musik som betyder något för de anhöriga, som hör ihop med den saknade. Strunt samma om det kanske är ett okonventionellt val.
Den enda sång som jag har verkligt svårt för är "Där rosor aldrig dör". En märklig blandning av schlager i någons sorts klassisk tappning. En dålig och och osångbar blandning. Hopplös att sjunga snyggt....
MEN om någon ber mig, som tycker den är underbar, så sjunger jag den givetvis. Med all känsla jag förmår. Det blir betydligt lättare när jag vet att någon verkligen älskar den!

För mig är alltså det enda viktiga att kunna ge något till människor i en verkligt svår stund.

Och mina egna favoriter?

Händels Lascia ch'io pianga
Mozarts Abendempfindung
Bachs Bist Du bei mir
La Wallys aria ur operan med samma namn av Catalani

För att ta några exempel

 

Etiketter: musik kyrkomusik

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Elisabeth Andersson » Körsång ädla känslor föder:  ”Så mycket klokt om sång och kör!! Skicka texten till alla sveriges skolpolitiker”

  • Rickard » Att använda insidan av skallen:  ”Precis så! Bravo. "ful i håret" är inget mot att inte ha något huvud alls att ha..”

  • Anna » Oönskad:  ”Tack snälla! Du har så rätt i det du skriver. Jag har också försökt att prata me..”

  • Stella Scott » Elfrida och Selma:  ”Jag vet. Tyvärr rensade systerdottern ut allt vad som inte var passande ur Elfri..”

  • Stella Scott » Kläderna gör sångaren:  ”Kunde inte killarna sneglat lite på Agneta? Hade blivit mer spännande o kontrast..”

Bloggarkiv